Dagbok/Blogg

 

Älskade unge!

2015-10-06

 

Som du märkt har jag inte varit inne här på din sida på länge och jag vet att du är med oss och vet varför.

I sex år efter att du lämnade oss så körde jag på för fullt i 150 som du vet att jag alltid gjort! Mitt sätt att fly undan sorgen och smärtan var att engagera mig i allt och alla. Jag blev mycket aktiv inom bl.a suicidprevention och jobbade för att ingen annan skulle behöva drabbas av det ofattbara som vi drabbats av!

Men för tre år sedan kom allt ikapp mig och jag rasade totalt och de nästkommande tre månaderna kommer jag inte ihåg något ifrån. Sakta sakta fick jag börja ta mig upp igen och idag mår jag faktiskt riktigt bra...förrutom att jag fått problem med minnet.

 

Något som hjälp mig väldigt bra på vägen har varit att jag för ett år sedan bestämde mig för att börja träna karate igen efter 27 års uppehåll! Ja du hörde rätt...din gamla morsa har börjat träna karate igen. Kommer du ihåg hur du brukade följa med mig till dojjon när jag tränade först karate och sedan juijitsu och hur du själv även provade på dessa. Men du fastnade för fotboll och dans istället och oräkneliga är de gånger jag åkte med dig på dans och fotbollsträningar och danstävlingar och matcher.

Så stolt jag var över dig och jag tjoade nog högst i hallen när du stod på prispallen! Nu om några dagar ska jag din gamla mamma för första gången tävla i karate...det du...det kunde du aldrig tro va! Jag ska tävla i fight! Kan du se det framför dig! Jag hoppas du är med mig på lördag och att du sitte där uppe i Änglarnas stad och hejjar på mig precis som jag alltid hejjade på dig!

Saknar dig min son och älskar dig till solen och månen och tillbaka igen!